0 past simple and past participle of happen --
1 (of a situation or an event) to have existence or come into existence: --
No one knows exactly what happened but several people have been hurt.
I don't want to think about what might have happened if he'd been driving any faster.
I don't know what I'd do if anything happened to him (= if he was hurt, became ill, or died).
What happened to your jacket? There's a big rip in the sleeve.
What's happened to my pen? (= Where is it?) I put it down there a few moments ago.
2 to do or be by chance: --
[ + to infinitive ] They happened to look (= looked by chance) in the right place almost immediately.
[ + (that) ] Fortunately it happened (that) there was no one in the house at the time of the explosion.
[ + that ] It just so happens that I have her phone number right here.
She happens to like cleaning (= she likes cleaning, although that is surprising).
I happen to think he's right (= I do think so, although you do not).
As it happened (= although it was not planned), I had a few minutes to spare.
We can complete it step by step however long the road is and it can't be completed however short the road is if you don't even mark your footprint.
Vi kan slutföra det steg för steg hur lång vägen än är och den kan inte slutföras hur kort vägen än är om du inte ens markerar ditt fotavtryck.